Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan du inte klara det på att skriva får du väl göra som alla
andra och ta ett arbete. Det visade du ju att du kunde klara.
- Men Maj, sade jag, du kräver att jag skall ge upp hela mitt
liv.
- Det borde du tänkt på när du gjorde mig med barn. Du är
omogen.
- Skånegatan är ingen slum, sade jag. Det är ju också bara
för en tid. Till dess det hela löst sig.
- Nej, sade Maj, jag kommer inte upp till dig och kommer
inte upp med barnet förrän du har en ordentlig bostad.
När vi sedan skulle ligga med varandra var det inte bra. För
första gången kändes Maj främmande. Det gick heller inte för
oss på riktigt. Jag fick bara en fadd utlösning, inte mer. När jag
kiev på tåget någon timme senare hade jag dålig smak i
munnen.
Det var slut. Men inte som jag trodde det varit slut i augusti
förra året och inte som jag trott det varit slut när hon kom hem
och var med barn i augusti 1954 och inte som i Bukarest 1953.
Nu var det totalt tomt och känslolöst slut. Maj hade ställt mig
inför ett omöjligt val. Antingen fick jag ge upp henne eller också
mitt liv. Jag kunde lika gärna skjutit mig i Paris. Då hade jag i
vart fall gjort det i en känslostorm. Nu var det öde allting.
När jag kom till Stockholm såg jag mig kring på
Skånegatan. Nå, visst var det primitivt, men vatten fanns det. Eddie
hade eldat i köket, där var varmt. Han hade gjort det till ett
trivsamt rum med en länstol han hittat hos någon och stora
foton på väggarna. Han hade satt upp sin förstoringsapparat
på bänken och hade tältsängen snyggt bäddad.
Sedan satte jag mig direkt vid skrivmaskinen och skrev till
henne:
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
