Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Blum smålog förströdt och likgiltigt. Hon
tyckte för öfrigt, att öfversten hade alldeles rätt.
På slaget tio skildes gästerna åt, ty
kommerserådet tyckte om att komma tidigt i säng. Han
ansåg sig för sitt välbefinnande behöfva åtta till
nio timmars sömn, och barn och barnbarn voro
dresserade till den åsikten, att pappa måste
sofva längre än andra människor.
Eugen vår den siste, som gick; det hade ej
lyckats fru Henriette att få i gång något samtal
med honom, han satt hela tiden tyst vid
tebordet, inte ens fröken Reginas vredesutbrott, med
hvilka han annars brukade tillåta sig ett
aktningsfullt skämt, förmådde upplifva honom.
»Hur är det, min käre gosse,» sade fru Blum,
då Eugen tog godnatt af henne, »du ser inte glad
ut, har någon gjort dig ledsen?»
»Åhnej,» svarade Eugen småleende och kysste
sin mor, »snarare bekymrad än ledsen. Men
därom ska’ jag tala med dig en annan gång — det
är för sent i afton. Godnatt, min kära mamma!»
Han skyndade sig ut i tamburen. Alla voro
till hans glädje redan gångna; försiktigt smög han
utför trapporna, mycket rädd att träffa på någon,
med hvilken han skulle bli tvungen att sällskapa.
Sedan Eugen gått, stod fru Blum några
sekunder orörlig och såg efter honom. Så skakade
hon betänksamt på hufvudet och drog en suck.
Med moderns och kvinnans snabba instinkt anade
hon, hvarom fråga var.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
