Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 36 —
Lisbeths flögo åt alla håll: »Jag undrar, om jag
skall bli ,uppbjuden ... tänk, om någon $kulle
bli kär i mig... måtte jag ha fäst min kjol
ordentligt... måtte min näsa inte bli alltför röd.» Och
»gubben Penn» var tystlåten som alltid. Han njöt
af jatt sitta stilla i sin Vrå och slippa onödigt
prat.
Fru Hjort måste ha gripit vilse, då hon
skapade sin roll för i afton. Några reminiscenser
från de gånger hon spelade drottning hade
troligen stigit upp i hennes hjärna och förvirrat
henne, ty hon inträdde i salongen Som en kunglig
person, hälsade åt höger och vänster — utan
att någon besvarade hennes hälsningar —
gjorde (slutligen ett slags allmän nigning och satte
sig i en soffa, under det att hennes ansikte
plötsligen fick ett rörande barnsligt och förskräckt
uttryck, som kom hela drottningrollen att dunsta
bort. Flickorna kände sig smått besvärade
öfver denna högtidliga, misslyckade entré; de
försökte draga modern i kjolen och få henne att Sluta
med sina hälsningar, men då detta ej lyckades,
började de i stället tycka, att människor voro
fasligt dumma och ovänliga, som ej hälsade tillbaka.
Dessa misstämningar skingrades dock snart, ty
Dora blef genast omringad af en mängd
kavaljerer, som, den ene efter den andre, under Skämt
och prat antecknade sig på hennes dansprogram.
Hon var ingen skönhet, Dora Hjort, men hon
hade en bländande Vacker hy, klara glittrande blå
ögon och ett oemotståndligt leende. Hon hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
