Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade i sin fantasi gjort upp något slags
kombination af lyckligt utgångna patienser och en god
nattsömn, och därför fortsatte han hvarje kväll
att lägga ut sina kort, ända tills framgångarna
voro i majoritet. Allting var så tyst och
välordnadt i rummet; då och då utbytte de bägge
makarne några ord, annars hörde man blott, hur
korten slogos ut, hur fruns trästickor rasslade,
och hur alla klockorna i våningen slogo, först
i förmaket, så i salongen, salen och rökrummet,
med ett par sekunders, högst en minuts
mellantid.
Vid åttatiden ringde det på tamburklockan,
strax därefter inträdde Eugen. Han hälsade mera
artigt än hjärtligt på föräldrarna, slog sig ned i
en hvilstol och gjorde sig noga underrättad om
faderns och moderns hälsotillstånd, om
kommerserådets gikt och om fruns mage. Sedan denna
bland familjen Blums medlemmar oundgängliga
inledning var undanstökad, satt man en stund
tyst och väntade, herr och fru Blum på hvad
Eugen hade att meddela, och Eugen på att det
kvantum mod han behöfde skulle infinna sig. Frun
kväfde finkänsligt en suck, som ville stiga öfver
hennes läppar, och kommerserådet harklade sig
och utstötte då och då några besynnerliga ljud,
som Eugen kände igen som vanliga tecken på en
inre oro.
Eugen var mycket blek och kände sig
häftigt upprörd. Han tyckte i allmänhet ej om att
människor, ej ens föräldrarne, sysselsatte sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
