Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 53 —
och’ återlämnade porträttet, som Eugen med en
öm blick lade tillbaka i sin plånbok.
»Ja, jag föreställer mig, att hon har mycket
heirtycke,» sade fru Blum med ett leende, som
hon försökte göra skälmaktigt, men som i
stället blef nästan elakt.
»Jag hoppas, kära mamma, att då du blir
bekant med Dora, skall du få se att hon också
har fruntimmerstycke,» svarade Eugen fogligt.
I detsamma hördes en ringning på
tamburdörren.
»Seså,» utbrast fru Blum, »nu ha vi
’Dufvan’ här, jag känner igen hans ringning... Jo,
mycket riktigt... jag förstår ej... det är ju ej
hans dag. Han kommer verkligen olägligt...»
Emellertid gjorde öfverste Dufva Sitt inträde,
rak i nacken och styf i knäna som vanligt. Att
han blef stelt emottagen lade han ej märke till,
han hälsade gladt och belåtet på alla och slog
sig obesväradt ned i den bekvämaste stol han fick
tag i. Han hade bestämt Sig för att i afton
emottaga sin tekopp ur fru Blums hand, och värre
barrikader än dem, som nu mötte honom, hade
han nedbrutit, då det gällt att försvara sin en’
g2ing intagna ställning i det Blumska huset.
»Ruskigt väder vi ha,» jsäde öfversten och
gnuggade händerna af förnöjelse. Blåsten och
snöslasket gjorde värmen och trefnaden här inne
ännu angenämare.
Kommerserådet ttg och frun böjde på
hufvudet med ett vemodigt erkännande af det
riktiga i öfverstens iakttagelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
