Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62 —
Dora rodnade och skrattade och grät och
vände sig om från den ena till den andra af
syskonen, för att låta sig kyssas och lyckönskas.
Men Lisbeth kastade sig j hennes armar och
utropade:
»Är det verkligen sant — riktigt sant att du
är förlofvad? att du ska’ komma bort ifrån oss
joch gifta dig, och få ismå barn och... d’ ä’
så förskräckligt roligt och så förskräckligt tråkigt,
så jag vet inte — om jag ska’ skratta eller gråta!»
Och för säkerhets skull gjorde hon
bäggedera i kapp med Dora.
Det blef en mycket högtidlig dag hos
familjen Hjort; feststämning och stök och buller
härskade i hela våningen ända ut i köket, där
kokerskan och husjungfrun ifrigt samtalade om det
fina och rika giftermålet fröken Dora skulle
ingå. Fru Hjort, som aldrig försummade någon
mera betydande realisation, hade i går på en
sådan lyckats komma öfver ien gardinstuf, som hon
och Tullan nu konstnärligt draperade i en kal
dörröppning. Och Lisbeth sprang och köpte blommor
och grönt till alla vaser, så att när Eugen vid
fyratiden infann sig, såg allt så inbjudande och
ordentligt ut, att Eugen, förutom den lycka, som
fyllde hans bröst, då Dora glad och strålandq
kom springande mot honom, äfven erfor en
känsla af lättnad och välbehag, hvars grund han ej
brydde sig om att utreda.
Middagen blef emellertid mycket högtidlig.
Fru Hjort var löjligt älskvärd och förbindlig, kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>