Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 63 —
lade Eugen »min son» och »min kära måg», Eugen
var kall och artig, gubben Penn tankspridt
leende som alltid, och de andra kände sig besvärade
af det tvång, den nya familjemedlemmen lade på
deras vanliga munterhet. »Jag dör... jag kvafs
i den här stelheten,» tänkte Lisbeth förtviflad, »jag
gör någon galenskap, jag häller ett glas vatten
pä ’amiralen’... jag säger någonting vansinnigt,
bara för att få luft i luckan...»
»Pappa, du!» sade hon högt, »om det här
bordet vore af brända mandlar, hvad skulle det
då kosta?» ,
»Brända mandlar!» upprepade revisorn
skrattande, »åh, din dumming, tyst!»
»ja, men om hela huset vore af brända
mandlar, tänk...»
Plötsligen började Vi van att storskratta.
»Hur ä’ det? Htfad skrattar du åt?»
undrade Lisbeth, på en gång generad och lycklig
öfver afbrottet i den högtidliga stämningen.
»Har ni inte märkt...» och hon afbröt sig
själf med ett kiknande skrattutbrott.
»Hvad då? Hvad är det?»
»J ... att... £tt... herr Eugens näsa och
Doras äro likadana, fastän att ... herr... herr
Eugens är litet längre...»
Nu skrattade Eugen också. Vivan satt där,
liten och §mal som en rädd fågelunge och såg
med stora, ,nyfikna ögon, an på hans, än på
Doras näsa.
»Inte $ka’ du kalla mig ’herr’,» sade han vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
