Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 69 —
Dora gjorde ett litet uppehåll, så började
hon fantisera, letade sig på mjuka tongångar ut
ur den svärmiskt dunkla stämning hon hela tiden
framkallat, slog några glada, friska ackorder och
spelade plötsligen (upp en munter dansmelodi.
Till Eugens gränslösa förvåning fick han se
Lisbeth störta upp från golfvet och börja en
solodans. Brasan hade nu brunnit ned.
Skymningen i rummet skingrades endast af det
röddunk-la skenet från kakelugnen, och den unga
flickans dans fick däri något vildt, fantastiskt. Hon
var ej graciös, Lisbeth, men lidelsefull och
smidig i alla rörelser.
»Man ska’ tala med dansen, liksom med
musiken ... det /är drömmar och längtan och
tankar man tolkar med rörelserna,» sade hon och
stannade framför Eugen med bägge armarne
upplyfta och ögonen trolskt glimmande i mörkret.
»Är hon kokett eller bara ett barn?» undrade
han inom isig.
Men han kände sig på samma sätt gripen
af Lisbeths idans som af Doras sång. Det var
för öfrigt något hos hela familjen, som rörde
honom, något kärleksfullt, ursprungligt, något af ett
barn, som fröjdar sig åt allt och lyssnar efter
sagor och plockar alla blommor som komma i
dess väg. Hur ömma de voro mot hvarandra,
hur de smektes och jollrade, allting väckte
glädjerop och förtjusning och tacksägelser. Hur
annorlunda var ej hans familj, där alla voro stela,
fordrande, färdiga att på allt, som ej hette Blum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
