Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 74
dagliga stämningen. Blumarna pratade som
vanligt, ett lugnt, underhållande kallprat, kryddadt
af godtköpssatirer och af små ansatser till
hetsighet, då man händelsevis vidrörde något för
fröken Regin as nerver farligt ämne. Hjortarne, som
voro vana vid ett hjärtligt umgänge och
uppsluppen munterhet, trycktes till dödstystnad af ätt
öfriga sällskapet. Tullan öppnade icke sin mun
annat än för att ata — men det gjorde hon så
mycket grundligare i hopp om att därigenom
kunna spara in frukost och middag följande dag, —
och Lisbeth, som satt bredvid en lång, stel
yngling, — »kommerseråd» i fjärde led — sade
heller ingenting. »O, måtte jag lyckligt komma
härifrån,» tänkte hon, »måtte jag inte somna eller
dö innan vi stiga upp... det känns så
besynnerligt i halsen ... alldeles som om jag skulle
kväfvas af alla Blumar omkring mig.» — Fru Hjort
försökte fortfarande att iakttaga samma värdiga
sätt som Blumarne, och sade några olämpliga
artigheter, som framkallade leenden bakom hennes
rygg. Men »gubben Penn» sväfvade öfver alla
slags känslostämningar; tankspridt leende åt han,
liksom Tullan, så mycket han kunde, tog sådana
portioner, att fru Blum ängsligt undrade om alla
Hjortarne hade en sådan aptit, pratade obesväradt
med sina grannar och tyckte att han kommit in i
en ovanligt hygglig och aktningsvärd familj.
Efter middagen lämnade Eugen och Dora det
öfriga sällskapet och uppsökte ett ensamt rum
bredvid salongen, där de förblefvo hela eftermid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
