Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det! Det är Frödings ’släktvisa’. Hörde ni inte
hur det surrade öfverallt i vråarne: Vi... vi...
vi... vi ska; hålla hopa ... kära. kära ni’. Hvart
man kom bara: Vi... vi... vi!’ Och tänk er
bara, när en gång gubben och gumman ä’ döda,
och de ska’ slåss om alla pengar och möbler
och juveler och allt... hur det då ska’ låta: ’mitt
du ...’ ’ditt du ...’ ’ut... ut.. uf. Åh, så ilskna
dorn ska’ surra!»
Och hon kastade sig baklänges och härmade
och skrattade, och alla de andra omkring henne
instämde i skrattet. Men plötsligen tog Dora på
sig en högtidlig min.
»Jag blir stött,» sade hon med barnsligt
sårad ton, »du glömmer...»
»Ja, visst glömmer jag, kära Truda Vide,»
utropade Lisbeth i det hon for upp och
omfamnade Dora, »jag glömmer alldeles, att du ju till
hälften är en Blum. Kära, kära du, det måtte
kännas kusligt! Jag skulle sannerligen inte våga
vara det till en fjärdedel en gång, Aldrig i
lifvet skulle jag våga gifta mig med en Blum. Kära,
kära ni... vi ska’ hålla samman ... vi... vi.,,
vi!»
Den där likheten roade henne så mycket,
att hon sedan under fkre dagar fortsatte att surra
i Doras öra: »vi-vi-vi... vi-vi-vi!...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
