Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 87 —
tjänten inom sig tänkte, att hon var en ovanligt
bildad ung dani, van vid stora världens seder
och bruk. Dessutom hade hon ett särskildt nöje
af att betrakta fröken Reginas dubbelhaka, att med
djupaste intresse iakttaga hur lugn och fyllig den
låg där, då ingenting upprörde dess ägarinna, hur
den gick i vågrörelser, så snart fröken Regina blef
ifrig, och hur dessa vågrörelser ökade sig, allt
som ifvern steg. Aldrig hade Lisbeth sett en
sådan haka — skulle hon själf med åren få en
dylik, eller var den något egendomligt för rika,
gamla fröknar?
Det hvilade för öfrigt något nästan
parlamentariskt öfver tant Reginas middagar; hon tillät
inga enskilda tankeutbyten, hon ville ha
allmänna bordssamtal, dem hon ledde som en öfvad
ordförande, framlade något passande ämne och
tvang sedan den ena efter den andra af sina
gäster att yttra sig däröfver. Och hände det
undantagsvis att någon bröt mot parlamentariskt
skick och hviskade med sin granne, kunde man
vara säker på att tant Reginas blick sköt fram
genom pincenezen och åtskilde de oförsiktiga.
Efter middagen smet Lisbeth från hela
sällskapet och sprang genom trädgården ut i
parken. Då hon var säker på, att ingen kunde se
henne, höjde hon bägge armarne, sträckte på sig,
drog ett djupt andetag och började skratta och
sjunga. Ja, Gud ske lof, hon hade verkligen kvar
både röst och rörelseförmåga! O, hvad det yar
skönt här ute i naturen, en sådan härlig som-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
