Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 95 —
»Nej. Häftig kan jag nog tyvärr bli, men
just då säger jag hvad jag menar. Kom ihåg
det, Dora, för vårt framtida äktenskapliga lif, kom
ihåg, att om du någon gång — det Gud
förbjude — får höra hårda ord af mig så — menar jag
dem också...»
Hon svarade ingenting. Hon kände i detta
ögonblick hans kärlek så stor och mäktig i allt
dess fordrande allvar, att hon skrämdes till
tystnad. Och på kamma gång genomfors hon af en
outsäglig känsla feif lycka och fullhet — af tro
på styrkan och djupet i denna kärlek. Hon
lutade sitt hufvud emot hans axel och hviskade:
»Jag skall komma ihåg allt — jag skall göra
allt hvad du vill, om du blott nu glömmer den
här tråkiga dagen och visar din lilla Dora ett
gladt och kärleksfullt ansikte...»
Hon såg honom leende in i ögonen, och han
log emot henne igen.
»Nu måste du gå,» sade han oroligt,
»jag-skall följa Üig. Tack för att du kom,» tillade han
därpå hastigt och tryckte hennes hand, under det
de gingo utför trappan. De talade ej mycket
under vägen, men då Eugen skilts från Dora,
hade han glömt att oroa sig för framtiden och
hängaf sig åt de lyckliga, förhoppningsfulla
känslor hon nyss väckt hos honom. Han hade
aldrig trott på hennes kärlek så som i denna stund ...
I midten äf september lyste det för Eugen
och Dora, och bröllopsdagen bestämdes efter
öfligt antal lysningar. Vigseln ägde rum i kyrkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
