Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 106 —
gen, makade undan en gardin, som låg för långt
fram på golfvet, flyttade några böcker på
divanbordet, for smekande med handen öfver de små
dyrbara konstföremål, som prydde salongen. Och
under tiden strålade hennes ansikte af ett leende,
lika ljust och skimrande som solstrålarne öfver
de vackra fönsterväxterna.
Plötsligen fick hon syn på sin bild i
spegeln öfver soffan. Hon var klädd i en ljusblå
morgondräkt med hvita spetsar, och då hennes
skärhvita ansikte med de glindrande ögonen och
det stora lockiga håret öfver pannan log emot
henne ur spegeln, skrattade hon till af förtjusning
och vände sig ett par gånger rundt för att
granska sin intagande bild.
»Är det möjligt?» tänkte hon, »att en
människa kan få vara så lycklig som jag är?...
Finnes det verkligen sorger i lifvet... jag har glömt
det — alltsamman är bara som ett haf af glädje
och kärlek...»
Hon knäppte samman händerna bakom
nacken, halfslöt sina ögon och stod så en stund med
ett drömmande leende öfver läpparna. »O Gud,
hvad det är härligt att vara ung och vacker och
älskad!» tänkte hon.
Så skrattade hon ånyo till, och såg sig
omkring i rummet, där Eugens fina, konstnärliga
smak hade kommit färger och linjer att
sammanfalla till en harmoni, som smög sig öfver den
inträdande likt en känsla af glädje och lugn.
»Allt detta är mitt!» utropade hon barnsligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
