Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 110 —
»Du!»
Hon såg upp på honom med stora,
undrande ögon, och skakade håret ur ansiktet.
»Hvarför trodde inte du på lyckan, du som
har allt hvad en människa kan önska?» fortfor
hon tviflande.
»Därför att mitt lif så tidigt fick en
riktning åt motsatt håll,» svarade han med ett
vemodigt leende.
»På hvad sätt... berätta... berätta!» utbrast
Dora.
Hennes ansikte lyste af nyfikenhet och
intresse som ett barns, då det vädrar sagoluft.
»Inte nu — inte så här i tamburen, då man
är mycket hungrig och känner matos,» svarade
han — »en annan gs.ng, i en mera passande
miljö ...»
De skrattade bägge, höllo hvarandra ett par
sekunder i hand och sågo hvarandra i ögonen,
så släppte de med en barnsligt uppsluppen
rörelse hvarandras händer, och Eugen gick in i sitt
rum för att ordna sig till middagen.
Glada och muntra träffades de sedan vid
bordet. Den lyckliga stämningen stördes ej af att
biffarne voro mycket sega; Eugen såg litet
förvånad ut öfver det hela, van som han var vid ett
fint bord, men han gjorde ingen anmärkning, han
åt med aptit och tyckte sig i stundens berusning
höjd öfver sådana småsaker som en god middag.
»Var du nöjd med maten, min älskling?»
frågade Dora smeksamt, då de stego upp från bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
