Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 122 —
— hon mest af alla förstås, hon! — ä’
öfvervägande onda, hon talar efter bibeln
naturligtvis, jag påstår att människor ä’ Öfvervägande
goda. Nå, det hjälper ju inte att tala klart,
bevisande och logiskt med sådana känslomänniskor
som Tullan — man måste ha exempel ur lifvet;
således tänker jag fråga alla hvad de tycker...
pappa... mamma... jag ropade just nyss in
gamla Kajsa och frågade henne, om hon ansåg sig
öfvervägande ond? Först såg hon verkligen
öfvervägande ond ut åt min fråga, men när hon
fick höra, att Tullan ansåg sig så djupt sjunken,
blef hon tillfreds och trodde nog att hon var
likadan !»
Lisbeth skrattade så att det gaf eko i telefon.
»Nå, hvad säger du om dig?»
»Tycker ni allesamman, att ni ä;
öfvervägande goda?» undrade Dora.
»Ja, visst... visst är människan, som Gud
skapat efter sitt beläte, visst är hon öfvervägande
god ... det är bara Tullan som ...»
»Då håller jag med Tullan,» sade Dora
skrattande, »det är synd att hon skall vara ensam
mot er alla.»
»Äsch så karaktärslöst! Så likt dig! Nå,
hvad säger du om Eugen?...»
»Ja — det var inte lätt att afgöra — kan jag
se in i honom ...»
I detsamma öppnade Eugen dörren mellan
sitt rum och tamburen.
»Hvad tänker du på?» sade han med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
