Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 128 —
och hennes röst ljöd så barnsligt sorglös och
omedveten bredvid hans djupa allvar, »trodde du
att vi två, som ä’ så lyckliga och kära, inte
skulle få små »barnabitar» att älska... älska... älska.»
Och hon lutade sig emot hans bröst och
såg framför sig med en blick, full af
drömmande, leende lycksalighet.
»Ack, Eugen, det känns, som om jag skulle
dö af sällhet!»
Hon slöt sina ögon och lät hufvudet falla
mot hans axel med en rörelse af ljuft domnande
trötthet.
»Min dyra, älskade hustru — ja, det
förefaller också mig som en alltför stor lycka.»
Och han öfverhölj de henne med smekningar
och tillhviskade henne de ömmaste, innerligaste
ord hans kärlek kunde uppfinna.
Senare på kvällen frågade hon helt plötsligt:
»Hvad tycker du, att vår lilla flicka ska;
heta ?»
»Flicka?» upprepade han förvånad, »hvarför
tror du att det skall bli en flicka?»
»Därför att jag tror att du helst vill ha en
flicka, och när man riktigt innerligt önskar
någonting åt den man älskar, så får man det.
Därför får jag en liten flicka, jag har redan köpt
hem gärn till ett litet täcke.»
»Min älskade, älskade Dora! Men jag är lika
lycklig åt hvilketdera det blir.»
»Säg nu hvad hon ska’ heta — för hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
