Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 132 —
»Tänk dig, mamma, hon vill att jag ska’ gå
och promenera i en timme, bara därför att hon
tyckte att det var roligt att ha bröstböld och...
jag vet inte hvad det var för rysligheter... Jag,
som är så trott...»
Fru Hjort slog ihop händerna och blickade
uppåt.
»Hvila dig du, mitt stackars barn, hvila dig!
Bry dig inte om hvad Sofi säger... jag har haft
sju barn och tre missfall, Sofi har visserligen haft
lika många barn, men troligen inga missfall...»
Och fru Hjort höjde hufvudet med en
rörelse af öfverlägsenhet.
»Lita på min erfarenhet... hvila dig — mitt
stackars barn — det har Eugen råd till... hvad
var det som orsakade mina missfall? Just
Öfveransträngning... Men det där förstår inte Sofi,
som hela sitt lif simmat i öfverflöd och
sysslolöshet ...»
Dora tyckte, att det där lät klokt och
kärleksfullt och följde så mycket hon kunde moderns
råd.
Till Eugens stora lättnad inträffade det, att
fru Hjort insjuknade i influensa just vid ’den tid
då Doras nedkomst väntades. De bägge
svär-mödrarnas kamp om Dora upphörde därför af sig
själf; den stackars fru Hjort hade ingenting mera
att säga, hon hade ej haft råd att gifva Dora
mera än några små enkla plagg till den lilla
väntade, och nu låg hon där, feberhet och sjuk,
medan fru Blum, som gifvit hela den dyrbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
