Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 133 —
utstyrseln, från den vackra korgvagnen till små
lindor och tröjor af alla slag, ordnade och styrde
allt med sköterska och läkare.
»Ack ja, så är det,» suckade fru Hjort, »det
är ändå alltid de rika, som bli härskande.»
En förmiddag — Dora hade på natten mått
illa och frun som skulle biträda vid
förlossningen var efterskickad — fick Eugen telefonbud
att komma hem, så fort han kunde,
förlossningsarbetet hade redan börjat.
Upprörd och orolig skyndade han sig att
hörsamma kallelsen; då han kom in i tamburen
möttes han af fru Blum, som, mycket ifrig och
viktig, försäkrade honom, att han kunde vara lugn,
allting var som det skulle vara, ordnadt på bästa
sätt, frun och sköterskan anlända o. s. v.
»Men Dora... Dora,» .hviskade Eugen med
darrande röst.
»Dora är snäll och duktig,» svarade fru Blum
med en ton af svagt ogillande, liksom hade hon
ej tyckt om några andra förutsättningar.
Eugen ville genast skynda in till sin hustru,
men fru Blum höll honom tillbaka.
»Nej, Dora vill helst vara ensam, jag menar
hon vill ej ha dig inne. Hon bad mig hälsa,
att hon inte alls är rädd, men att hon inte vill,
att du skall se hennes plågor och alla obehag,
som måste förekomma vid ett dylikt tillfälle.
Först då allt är öfver — då allt är vackert,
som hon sade, skall du komma in!»
»Min älskade hustru,» hviskade Eugen rörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
