Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 134 —
»Ja, hon är riktigt duktig — idet gläder mig
att se. En del hustrur plåga sina stackars män
med att vilja hålla dem i hand under värkarne;
en stark och finkänslig kvinna förstår, att hon
tvärtom bör skona sin make. Jag ville alltid att
min man skulle vara så långt borta som möjligt,
och jag är glad åt, att Dora visar samma takt.»
I detsamma hördes ett skri inifrån
sängkammaren.
Eugen blef alldeles likblek.
»Hvad var det... hvad var det?» stammade
han.
»Så, så — det var ingenting,» sade fru Blurn
kort, »gå nu in i ditt rum och vänta där — så
snart allt är öfver, kommer jag in och
under-rättar dig. Var nu inte orolig — allt är så bra
det kan vara... sätt dig att läsa eller skrifva,
och får du höra något litet jämmerrop, så tänk,
att det betyder ingenting, det är bara en
naturlig sak.»
Hon sköt Eugen in i hans rum, stängde
dörren och gick in till Dora.
Eugen försökte att bokstafligen lyda sin mors
föreskrifter; han tog en bok för att läsa, han
satte sig vid skrifbordet för att skrifva, men det
ena var lika omöjligt som det andra. Hans
tan-kar och sinnen drogos envist till en enda punkt:
att lyssna efter alla ljud .utifrån.
Han steg upp och gick af och an öfver
golfvet för att döfva sin oro. Allt emellanåt hörde
han ett skri, lika ofta inbillade han sig, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
