Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135 —
hörde ett, för hvarje gång stannade han och
lyssnade, blek och upprörd. »Skall jag gå ’dit in?»
tänkte han. »Är det något farligt? Hvarför
kommer ingen till mig?»
Och medan han gick där och ångestfullt
väntade på sitt barns födelse, kom det för honom,
som något nytt och gripande, att så, så måste
hvarje kvinna lida, icke en, utan många gånger
— hans mor, hans systrar, alla, som få smaka
moderslyckan. Dessa ömtåliga, svaga varelser, de
skulle, de måste gå igenom kval, som
framlockade sådana jämmerrop... Och mannen? Han
kände i detta ögonblick nästan blygsel öfver sitt
eget välbefinnande. Han försökte frammana
andra syner... kriget t. ex. — ja, där är det
mannen, som lider... där höjer han skärande
klagoskri. »Det är naturens fördelning,» tänkte han
»mannen lider därute i den stora lifskampen,
kvinnan i det stilla undangömda... det är sublimt
... rättvist.» Men det underliga var, att dessa
jämrande krigare, med hvilka han sökte lugna
sin fantasi, allesammans hade kvinnliga drag, ett
stort ljust, lockigt hår, blå, tindrande ögon och
en halföppen, röd, fyllig kvinnomun.
Plötsligen ryckte han till vid ett skri,
häftigare än de föregående. Ett våldsamt
illamående grep honom, han ville svimma och kräkas, med
darrande hand hällde han i sig ett glas vatten
och sjönk så ned på soffan. »Nu kommer nog
mamma snart,» upprepade han gång på gång,
»tålamod och lugn... nu är det nog snart öfver...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
