Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 137 —
dessa toner, som tjusat honom såsom lifvet och
våren tjusar... hemmet mörkt... tyst...
.öfvergifvet ... Och han tyckte, att hvarje hårdt ord
han sagt henne plötsligen i eldskrift reste sig för
hans inre syn ...
Efter en stunds förlopp hörde han steg i
salen... det var fru Blum som kom för att
underrätta ...
»Jag måste vara man,» tänkte han och reste
sig upp.
De snabba stegen närmade sig, dörren
öppnades och på tröskeln visade sig fru Blum med
hela ansiktet lysande af glädje.
»Kom — kom!» ropade hon och sträckte sina
händer mot sonen.
»Dora... Dora... är hon ... ej.,, död...,»
stammade han som i en dröm.
»Död? Hon har aldrig lefvat ett rikare lif
än nu ...»
»Men skriket nyss?» hviskade han och strök
förvirrad handen pfver pannan.
Fru Blum skrattade nästan uppsluppet.
»Så skriker hvarje kvinna i det pgonblicket
barnet födes. Det $x bara en naturlig sak. Allt
har gått så bra... Dora har varit så duktig och
förståndig... riktigt dugtig och förståndig.»
Och hon betonade kraftigt de sista orden,
alldeles som om hon velat ge höjning åt ett
betyg-Eugen kunde ej svara. Han betraktade skyggt
sin mor och följde henne därefter, alltjämt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
