Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 141 —
befalla. Jag var nog alltid litet »bortbyting» i
min familj, jag hade så mycket idéer och fantasier,
som de andra ej förstodo, och jag ansågs vara
ett mycket eget barn. Men det där »bortbytta» i
mig, det fanns just hos tant Majken hvad jag
längtade efter och aldrig fann hos de mina:
barndomspoesien, sagans förtrollning, det ljufva
innerliga i religionen ... Det lilla af religion jag har,
det har jag tant Majken att tacka för...»
»Hurudan var hon då?» undrade Dora.
Eugen såg framför sig med en drömmande
blick.
»Hon var någonting både af ängel och af
tomte... eller snarare af en god fé. Hon
brukade alltid komma till oss en gång i veckan, hon
och lilla Gerda. Vi barn lekte tillsammans, men
sedan ställde vi oss alltid vid tant Majkens knä,
för att få höra henne berätta sagor eller
händelser ur bibeln. Där hon då satt med
stickstrumpan i hand och det fryntliga, skälmska leendet,
var hon -alldeles som en god liten fé, som plockar
fram sagornas härlighet, men när hon talade om
Frälsarens lif, då föll det en strålglans öfver
hennes drag, och jag tyckte, att det var som om
en ängel kommit in i rummet. Allt det där
förstod jag ej då — det är först nu efteråt tant
Majkens bild Och de stilla lördagsaftnarne, då hon
kom till oss, blifvit för mig någonting midt
emellan saga och legend, någonting, som smälter ihop
med julljusens glans och julnattens tystnad och
allt det skäraste och finaste och mest hemlighets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
