Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 145 —
i jämbredd med familjens tillväxt och med Doras
behof af hvila och däraf följande vana att
hemfalla åt drömmerier och sysslolöshet, gjorde han
visserligen aktningsvärda försök att tygla sin
otålighet, men tyglarne slappades snart, och
slutligen ansåg han ej det blott vara sin rätt, utan
sin skyldighet, att ständigt käxa på Dora och
tjänstefolket. Det blef för honom en inrotad, till
sist omedveten vana, att hvar dag göra
anmärkningar, att, så snart han kom ut i salen om
morgnarne, se sig omkring i rummet med en rynkad
panna och inkvisitorisk blick, och att sedan slå
ned med sitt ogillande antingen på Dora eller på
jungfrun. Och för Dora blef det en lika inrotad
vana att smussla undan, slingra och småljuga, för
att komma ifrån Eugens bråk. Och utan att hon
själf märkte det, kom hon småningom i hemligt
förstånd med sina tjänarinnor, blinkade åt dem
bakom Eugens rygg, och försmådde ej deras hjälp,
då det gällde att reda sig i en kinkig belägenhet.
Så gledo de långsamt och försåtligt in i en
gråvädersstämning af gnat och missnöje och brist
på förtroende, som skingrades blott när deras
känslor jagade ,upp dem till lidelsefulla smekningar
och famntag.
»Om du lända ville försöka öfvervinna dig
litet,» brukade Eugen säga, då han om
förmiddagarne fann Dora liggande ända till tolftiden, och
hans ansträngning att låta vänlig och omsorgsfull
verkade i stället som kväfd vrede. »Det kan ej
vara hälsosamt att hvarenda dag ligga till tio eller
Math. Roos, Maj. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
