Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 156 —
hade Dora en enda gång iakttagit hans önskningar
— var inte alltsammans i hemmet slarf, räfs,
opålitlighet, hållningslöshet... Han saknade ord att
fortsätta sina tysta anklagelser.
»Jag vill i alla fall försöka,» tänkte han och
slet sig lös ur den dystra kretsgången, »det är
ju en sådan struntsak... hela lifvet är ju för
öfrigt bara futtigheter och småaktigheter — men
kärleken, hänsynen, det är väl ändå något att
taga fasta på, i hvilken obetydlig form den än
uppenbarar sig? Har hon någon kärlek — är
hon mäktig af en verklig känsla?...»
Under dessa tankar gick han in till Dora,
som satt i salongen och läste morgontidningen.
»Dora,» sade han och försökte tala lugnt och
mildt, »jag skall i afton på sammanträde redan
kl. 6, skulle du därför vilja ha middagen färdig
precis 5?»
»Ja, då!» svarade Dora utan att se upp från
tidningen.
»Ja, inte på vanligt sätt,» sade Eugen, och
skärpan kom åter fram i hans röst, »inte tio
minuter eller en kvart för sent...»
»Ja, men kära Eugen, den akademiska
kvarten då!» invände Dora pojkaktigt, »ska’ jag behöfva
vara ordentligare än professorer och docenter?
Nej, bli inte ond på mig, det är ju bara skämt
— jag tycker det är roligt att vara lite’ glad...
jag lofvar att ha middagen färdig på
minuten ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
