Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 163 —
nyttan af. Här i huset vet ändå aldrig någon
hur klockorna gå.»
Och den stackars Dora kom hufvudstupa ned
för trapporna och rusade flämtande hemåt...
Klockan på slaget half fem hade Eugen gått
ifrån sitt ämbetsrum i hopp att Dora skulle hålla
sitt löfte att ha middagen färdig precis. Hans
hopp hörde dock ej till de vissa och starka, och
allt som han gick gatan framåt och närmade sig
sitt hem, kände han hur det mer och mer sjönk.
I dess ställe uppsteg inom honom en nästan
tragisk känsla af lifs leda, som ökades, ju mera
kritiskt han betraktade missförhållandet mellan den
futtiga konflikt han utkämpade och den lidelse,
han inlade däri. Det var ett faktum — han såg
det klart — att i denna stund hans kärlek till
Dora hängde på en mycket skör tråd, — det
var ett faktum, att han satt allt på den spetsen,
att om Dora ej nu gått hans anspråkslösa
önskan till mötes, skulle tråden brista — men
medvetandet därom gjorde honom mera förtviflad än
själfva konflikten. Han hade förvandlat den lilla
hvardagliga händelsen till en lifsfråga; hvad
brydde han sig i denna stund om, ifall han till och
med ingen middag alls finge, det var blott
beviset på Doras kärlek han längtade efter...
Strax utanför sin port mötte han en
gammal vän.
»Hvad du ser dyster och grubblande ut?»
sade vännen, på detta halft bekymrade, halft
skämtande sätt hans vänner brukade använda, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
