Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 170 —
och trots Eugens motvilja att ha så mycket folk
på julafton, genomdref hon sin vilja.
Både Eugen och Dora hade en massa
julklappar att köpa, men under det att Dora i det
sista rusade omkring för att få ihop hvad hon
skulle ha och satt uppe om nätterna med sina
halffärdiga broderier, hade Eugen i förväg alla
julklappar köpta, inlackade och försedda med
verser, som han satte ihop på promenaderna till och
från sitt ämbetsrum.
Det var endast några gåfvor till barnen, som
återstodo; pappa och mamma brukade dagen före
julafton gå ut tillsammans, och nu skulle de små
säga sin allra käraste önskan. Skrikande och
hviskande om hvartannat hoppade de kring pappa,
klättrade upp i hans knä och kvittrade sina små
hemligheter i hans öra. »Lillan», som icke alls
brydde sig om tur eller rangordning, ropade
oafbrutet och passioneradt: »lillan vill ha en liten
gris, Jillan vill ha en liten gris!»
»Ja — du ska’ få det,» svarade Eugen och
kysste henne skrattande. Nu var allt det mörka
uttrycket försvunnet ur hans ansikte, han såg
nästan lika lycklig och strålande ut som de små
skrikhalsarne omkring honom.
»Nå, lilla Maj, hvad vill du ha?» frågade han
i det han släppte ned lillan och tog upp Maj i
sitt knä.
Maj fick en djupt allvarlig min; hon
rynkade pannan och såg grubblande framför sig. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
