Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173 —
att i sista stund montera en julklapp, och
middagen var mer än vanligt försenad.
»Hur i all världen ska’ vi bli färdiga?»
undrade Eugen. »Svärföräldrarna komma ju redan
klockan sex, och nu är hon öfver fem?»
»Å, du ska’ få se, det går nog!» svarade
Dora förhoppningsfullt.
Eugen sade ingenting; han gick in till sig för
att ordna några julklappar, som ännu voro
oinlagda. Det var honom omöjligt att öfvervinna
’den leda, han kände vid åsynen af allt räfs
omkring sig. För hans fantasi hägrade bilden af
den utsökta ordning, som brukade härska i hans
barndomshem: julgranen, som redan dagen förut
kläddes af barnen och tjänstefolket, den förnäma
stillheten öfver hela hemmet, som var liksom en
bakgrund åt barnens glädje, de punktliga,
orubbliga vanorna, för hvilka alla böjde sig, men som
ingen stördes af. Och här — hos honom —
hvilken oordning, hvilket virr-varr öfverallt!
Trots Doras förhoppning var ingenting färdigt
då Hjorts kommo, och det fastän de, sin vana
trogna, anlände en halftimme senare än bestämdt
var.
De kommo lastade med flere korgar fyllda
af julklappar. Eugen spärrade upp ögonen, då
han såg den ena korgen efter den andra bäras
in i salongen, och vågade slutligen en tvekande
fråga, om det ej vore något misstag? Nej då,
det var herrskapet Hjorts allesamman, alla tre
fyllda med julklappar, inlagda i tidningspapper och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
