Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 175 —
papperet växte mer och mer; Eugen retades af
den slarfviga inläggningen; han tyckte ej om att
ta i det solkiga papperet, och han kunde ej
skratta åt alla de dumheter på rim, som åtföljde
julklapparne, men han bibehöll hela tiden en
oklanderligt artig och resignerad min.
Lisbeth isynnerhet hade stor förmåga att hitta
på typiska julklappsrim och att köpa billiga
presenter. Hon hade på en realisation kommit
öfver några tarfliga burkar att lägga kryddor i, och
dem skänkte hon nu Dora, alla försedda med
en vers af ungefär liknande lydelse:
»När du fyller denna burk med nejlika,
skall af fröjd du ropa: hej flicka!»
eller
A denna burk
skall du ha en krydda ’mörk’.»
På grund af sin oförfalskade dumhet
framkallade dessa verser lifliga skrattsalfvor och
applåder, som Lisbeth emottog med ett ödmjukt,
belåtet leende och en halft skrämd blick på Eugen,
som stelt och högtidligt läst upp dem.
Efter dessa enkla julklappar kommo Eugens
med en nästan skrämmande förnämhet, dyrbara i
sig själfva, inlagda i så fint papper, att Lisbeth
knappast skulle vågat skrifva därpå, förseglade med
stora röda sigill och åtföljda af långa,
välljudande verser, rimmade och skanderade så omsorgs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
