Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 177 —
stod den bredvid på en stol, och när hon
kommit i säng, måste den lilla ekorren ligga hela
natten och sofva vid hennes sida.
Då alla korgar slutligen voro tömda, och
supén med lutfisk och gröt och böna i gröten
af-äten, och sista stimmet af den muntra familjen
Hjort dött bort i trappan, drog Eugen en suck af
lättnad och sträckte trott pä sig.
»Hur är det, Eugen, du ser inte glad ut?»
frågade Dora vänligt, »vi ha ju haft så roligt, så
roligt.»
Och hennes ansikte strålade af barnslig glädje.
»Jag är litet trott,» sade han med ett kallt
leende, »jag har brutit väl ett par hundra
paket och läst upp lika många snillefoster. Sådant
tar på krafterna.»
Då han kom in till sig, drog han upp
gardinen och stod en stund och blickade ut i den
stilla, stjärnbeströdda julnatten. Ja, de hade haft
»roligt», som Dora sade, skratt och munterhet och
kärlek och tacksamhet hade ju väft ihop en
vacker julaftonssaga åt dem, men ändå — hvad han
kände det tomt alltsammans... Att det där lilla
såret därenere på djupet af själen kunde göra
så ondt... Han blef rädd för sig själf; han
märkte att det vemod, som suttit i honom
alltsedan den stora bittra ungdomssorgen, men som
jagats bort af Doras kärlek, det började stiga upp
igen, han kände så väl igen de gamla
symptomen ...
Öfver hustaket midt emot satt en stor tind-
Math. Roos, Maj. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
