Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 194 —
hört talas om Guds styf barn? Jag är ett
sådant.»
Hon växlade uttryck och skrattade till, som
om hon sagt något mycket roligt.
»Nej, min snälla fröken, om ni tror att Gud
är vår fader och vi hans barn, så kan ni vara
öfvertygad om, att han älskar oss alla lika och
ej har några favoriter.»
»Ja visst, det där är ju bara ett
uttryckssätt, en bild, som betecknar en tanke... Gud
tillstädjer att ens öde utvecklas likt ett styfbarn
— så är det. Hvarför Gud gör det vet jag inte,
men det är så. Människan födes under vissa
tecken: lyckans och framgångens eller sorgens och
motgångens tecken, och ingen undgår detta
tecken. Somliga se det inte — de gå ända till
grafven och vänta på lyckan, fastän de äro födda
i oturens tecken. Men jag har sett mitt... jag
såg det redan som litet barn.»
»Men, fröken, hvarifrån får ni alla edra
besynnerliga tankar?» undrade Eugen, på en gång
bortstött och tilldragen af den unga flickans sätt
och prat.
»Å, jag har haft godt tillfälle att grubbla
och tänka. All den intelligens, jag skulle ha
användt på allmänna intressen, på studier, om jag
haft en bättre ekonomisk ställning, eller om jag
varit man, den har jag användt till mina
funderingar på egen hand. Om kvällarne t. ex. sedan
barnen lagt sig, dä har jag tid, då sitter jag i
timmar och läser och funderar. Och då blir så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
