Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 204 —
gen annan, underliga, vilda, hemska sagor, som
förhäxade die små.
Hon var så lycklig däröfver, hon njöt som
af en redan till hälften vunnen seger. Det
enda, som störde hennes glädje var att Maj —
just Maj, som hon hälst af alla ville vinna —
aldrig riktigt blef hennes. Maj lyssnade på
hennes sagor med ögonen uppspärrade och det lilla
ansiktet blekt af hänförelse, hon var också
alltid glad och vänlig mot Julia, men hon liknade
sin far äfven i den slutenhet, som fanns i
hennes muntra barnaväsen och som särskildt
framträdde mot Julia.
Fröken Julia, som såg hemligheter och
mystiska tecken i allting, grubblade mycket öfver detta
oåtkomliga i Majs lynne. Hade hon månne ögon,
som »sågo» — sådana där ögon, som en del
människor äro födda med, och som likna slagrutan
och upptäcka själshemligheter? Fröken Julia var
rädd för Maj; på samma gmg hon älskade henne
mest af barnen, var hon rädd för sina tankar,
då den lilla flickans stora, klara ögon hvilade på
henne.
Så upptäckte fröken Julia en dag något, som
kom henne att likt en sibylla se in i dunkla
framtidsperspektiv. Hon upptäckte att Maj hade tre
bokstäfver i sitt namn, att hon var född den tredje
juni och att hon var sex år gammal, således två
gånger tre. Ifrån Maj var det således »ödet»
skulle komma. Därför kände fröken Julia en
förtärande aningsfull ångest öfver att Maj, just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
