Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 206 —
»Mamma, mamma!» skrek hon och rusade
från det ena rummet till det andra, för att få
fatt i Dora, men utan framgång. Dora var som
vanligt ute; hennes förmiddagar voro alltid
upptagna af visiter, besök hos fattiga, uppköp m. m.;
och fastän hon föresatt sig att antingen själf
hämta, Maj i skolan eller åtminstone vara hemma, då
Maj kom därifrån, hade det varit henne omöjligt
att hålla denna föresats.
Majs lilla hjärta krympte tillsammans af
missräkning, och öfver hennes ansikte lade sig ett
stelt, slutet uttryck. Och då fröken Julia, vänlig
och glad, kom emot henne, och omfamnade
henne och gjorde en mängd frågor, svarade hon så
knappt och afmätt hon kunde utan att vara
oartig — alldeles som hennes pappa brukade göra.
Fröken Julia ryste för den köld, som
strömmade emot henne från den lilla flickan. I
detsamma kom hon att tänka på att det var den)
nionde i dag — således tretalet tre gånger —
och då tyckte hon plötsligen, att den späda
flickgestalten med det lilla fina ansiktet och de
allvarliga barnaögonen stod framför henne som ödet,
hvars slag på dörren ingen kan undkomma.
Efter den aftonen, då fröken Julia kom och
begärde pengar af Eugen, hade denne en
långtid varit vid sitt allra tyngsta och mörkaste lynne.
Han försökte jaga bort de misstankar, som i
den stunden väcktes, men förgäfves. De växte
tvärtom mer och mer; genom Doras ovänlighet
på namnsdagen stegrades de till fixa idéer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
