Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 210 —
tänkte Eugen, och en mängd skiftande känslor
af blygsel, retlighet, medlidande började röra sig
i hans bröst. Medan han tänkte så, fick han se
att det lyste inpå gärden. Han gick dit in;
tvekande och med en känsla af yttersta obehag
närmade han sig ett fönster. Genom det såg han
Dora och Tullan, som stodo midt i rummet,
framför hvarandra, pratande och gestikulerande.
Tullan förevisade en mängd föremål, husgeråd och
barnkläder, och Dora tycktes granska dem, göra
anmärkningar eller uttala sitt gillande. Under
tiden skrattade och skämtade de, som de alltid
brukade göra med hvarandra. Eugen kunde ända hit
ut höra deras muntra prat. Några små, enkelt,
men snyggt klädda barn, hoppade omkring dem
och drogo Tullan i klädningen, och när Tullan
böjde sig ned mot dem, lyste hennes ansikte
liksom förklaradt.
Eugen drog en djup, nästan stönande suck
och gick sin väg. Han förstod nu alltsammans;
det var Tullans så länge omtalade »barnhem», som
hon och Dora här tillsammans ordnat, och det
var dit Dora begaf sig hvarje fredags afton, då
han var borta. Men hvarför hade hon inte talat
med honom därom —- aldrig nämnt ett ord om
sina intressen, sina små planer? »Är jag då
verkligen så hård, så hjärtlös,» tänkte han, »att hon
inte (anser sig kunna tala med mig om sådana
saker? Har jag visat mig så likgiltig för människors
nöd, så ovillig att hjälpa, att jag förtjänat detta?»
Och en ström af bitterhet steg upp inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
