Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 213 —
Och hon svängde sig rundt framför spegeln,
för att se att allt var i ordning.
Eugen stod tyst ett stycke ifrån och
granskade henne. Hon var mycket söt med det
lockiga håret högt uppsatt, den vackra hyn
framträdde blom likt skär och hvit mot en ljusblå
klädning, som smidigt omslöt hennes yppiga gestalt.
Eugen såg allt detta, och han tänkte, nästan
objektivt kallt, att hon aldrig varit vackrare än
nu. Men vid granskningen märkte han också, att
hon ej hade några af sina smycken på sig.
»Hvarför bär du inte i dag din juvelbrosch ?»
frågade han misslynt.
Dora svarade ej; hon böjde sig ned öfver
toaletten och letade ifrigt efter en nål.
»Hör du inte att jag frågar dig?» upprepade
Eugen förvånad.
Hon vände sig hastigt om och sade med
ett litet själfsvåldigt leende och ögonlocken
halfslutna öfver den osäkra blicken:
»Hvad var det du sade? Jag har ju så brådt,
så jag hinner inte.»
»Jag frågade, hvarför du inte i dag, då det
väl är lämpligt att vara i stor toalett, har den
juvul-brosch, du fick af mig pä vår bröllopsdag?»
»Ack, kära Eugen, bråka inte med mig —
du Vet ju att jag inte tycker om sådan där
grannlåt.»
»Nej, det vet jag sannerligen inte. Jag
tycker tvärtom att du är ganska road af att klä’
dig...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
