Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 220 —
veta, huru du uppgjort Henna snygga affär... jag
skall i morgon laga att allt blir klart.»
Dora tog fram ett litet papper ur sin
skrifbordslåda och nämnde med låg röst det
pant-lånekontor, där hon lämnat juvelerna.
Eugen tog emot kvittot och stoppade det
på sig.
»Det man aldrig drömt om, det får man
upplefva,» sade han med ett kort, bittert skratt, »att
jag skulle gå och lösa ut farmors juveler från
ett pantkontor.»
»Jaha, — det är ganska nyttigt för ditt
högmod,» sade Dora med ett elakt leende.
Allt det sämsta inom henne hade kommit i
rörelse under denna soen med Eugen.
Eugen svarade ej. Han knäppte ihop sin frack
och for ett par gånger öfver pannan med
näsduken.
»Efter hvad som nu varit, är det ej skäl i
att vi gå bort tillsammans. Det blir bäst för
dig att vara ensam och i stillhet begrunda ditt
handlingssätt och dina ord. Jag går ensam, och
ger till förevändning att du blifvit illamående,
hvilket jag tar för afgjordt icke är osanning. Jag
åtminstone känner mig sjuk af sorg.»
»Då är det ju bättre att du är hemma och
’begrundar’, för jag känner mig fullkomligt frisk!»
sade Dora med samma elaka, ironiska leende.
»Dora!»
Han såg på henne med en lång, genomträn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
