Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 234 —
— älska mig, men gör det fort!» tycktes den;
blicken säga.
Det gjorde honom plötsligen outsägligt ondt
om henne, han tog hennes slappt nedhängande
hand och sade deltagande: »Stackars barn»
Men i samma ögonblick tyckte han att ett
stod gled undan honom och att han halkade till.
Han kunde ej mera komma loss ifrån henne, han
ville kasta undan henne, men det var som om
han fått tag i en drunknande människa som han
ej nändes släppa ned i djupet igen.
»Stackars,» upprepade hon flämtande, »säg inte
så nu... tär jag rik — den rikaste på jorden.»
Och hon såg hastigt upp och i hennes
storö vidöppna ögon glänste som två lysande,
brännande punkter orden: »Älska mig!»
Men med den blicken bröts förhäxningen.
Hans medlidande gled öfver i ovilja; hela hans
korrekta, pliktstarka natur reste sig till motvärn.
Sakta men bestämdt sköt han henne ifrån sig och
sade med helt och hållet förändrad, lugn och
litet docerande ton:
»J0; JaS kallar er så, emedan ni är ensam
och på orätta vägar. Ni måste ha ett annat
arbete, andra förhållanden, ert lynne passar ej för
det ni nu har... Ni sade en gång att ni så
mycket längtade efter bildning... nåväl... jag
är er i sanning tack skyldig för allt hvad ni varit
för mina barn under dessa år... Om ni tillåter
mig... vill jag ge er tillfälle till studier — sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
