Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 239 —
få komma in till barnen... men jag tror ej
heller, att jag bör möta henne... min åsyn tyckes
uppröra ’henne... jag viet ej hur jag skall göra.»
Fru Bergenstierna ryckte på axlarne och log
försmädligt.
»Nej, d u bör ej möta Henne,» sade hon med
en tonvikt på ordet du, som kom Eugen att rycka
till. Hur Var det möjligt... hade hon märkt hvad
som ’hittills alldeles undgått honom? Men han
svarade ingenting, han undvek blott systerns kallt
forskande blick och väntade att hon skulle
fortsätta.
»Jag lofvar dig att se om barnen,» sade fru
Bergenstierna, »jag går inte och lägger mig i natt,
utan sätter mig inne hos Fanny. Så lämnar jag
dörren till barnens rum litet öppen och kan så
öfvervaka dem utan att hvarken de eller fröken
Julia — om hon kommer hem — skall märka
mig. Min tro är emellertid, att hon ej kommer
hem...»
Fru Bergenstierna talade kort och bestämdt,
med uttrycksfulla miner och tonfall, och hennes
ögon lyste af intresse, som om hon läst en
spännande roman.
Eugen vskakade blott på hufvudet; åter
berördes "han pinsamt af systerns kalla kritik. Fru
Bergenstierna ryckte på axlarne, gick in till sig,
förebar för sin man, att ett af Eugens barn
blifvit sjukt och begaf sig till sin äldsta dotter och
ställde [dörren till de små Blumarnes rum
halföppen. Här satt hon nu energisk och vaken i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
