Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 249 —
lade på honom med en misstänksam, forskande
blick.
Fröken Julia svarade ej; hon vände sig
hastigt om och gled tyst ut ur rummet.
Den söndagsmorgonen intog familjen Blum
sin frukost under en ovanligt tryckt och tung
sinnesstämning. Eugen sade själfvilligt icke ett
ord, och då någon tilltalade honom, svarade han
så kort han kunde utan att bryta mot artighetens
fordringar. Fru Bergenstierna och hennes man
voro ungefär lika tysta, men öfver den förras
skarpa drag låg det uttryck af tragisk viktighet,
som hon alltid plägade antaga, då några större
eller mindre rubbningar inträffade i dagordningen.
Gamla fru Blum såg undrande än på den ena,
än på den andra, men ville, så länge frukosten
pågick, ej göra några frågor, och ungdomen, som
brann af nyfikenhet att få veta hvad som
inträffat, var också mindre talträngd än vanligt
Först då alla stigit upp från bordet och
skingrats åt olika håll, tog fru Bergenstierna sin mor
afsides och berättade med egna utläggningar
nattens tilldragelser.
Gamla fru Blum blef djupt uppskakad.
»Finns det verkligen sådana kvinnor?»
utbrast hon och sammanknäppte liksom vädjande
sina händer, »och att tänka sig att min son under
tre års tid anförtrott sina barn åt en sådan
per-SOn. Det är upprörande!»
»Ja, i sanning upprörande!»
»Ack, den Dora - den oförståndiga, tank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
