Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 257 —
arbete döfvade hans tankar, grubblade på sitt och
Doras förhållande, på den förändring, som
kommit öfver henne och på den pinande, oresonliga
svartsjuka, som ansatte honom likt feberanfall.
Dora brukade med barnslig förtjusning tala om
hvilket uppseende hennes sång gjort i sommar,
hur alla beundrat henne, liknat henne vid
Kristina Nilsson och Patti, o. s, v. Det var i
synnerhet vid sådana tillfällen han kände svartsjuka, så
våldsamt, att han måste uppbjuda hela sin
behärskningsförmåga för att inte ropa: »Tig — tig
— låt mig slippa höra hvad som bara plågar
mig.»
Ett par gånger hade också hans mor och
systrar med tit underligt uttryck frågat om Doras
badsejour, hvem hon umgåtts med o. s. v., och
dessa frågor, och ännu mer de besynnerliga
blickarna retade och upprörde honom, så att han
knappast kunde svara.
Då han strax före middagen kom hem, fann
han på sitt skrifbord ett bref med obekant
handstil. Som han var van att emottaga bref från
främmande personer, bröt han det med likgiltig
min, men i samma sekund han fäste blicken på
det skrifna, som bestod af blott ett ord, ryckte
han till, blef dödsblek och sammankramade
konvulsiviskt brefvet i ena handen. Så slätade han
ut det igen, stirrade på papperet, kramade åter
ihop det, kastade det i kakelugnen och tände eld
därpå.
Orörlig satt han sedan en lång stund fram-
Math. Roos, Maj. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
