Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 260 —
nätterna, och endast med uppbjudande af hela
sin järnvilja förmådde han sköta allt det arbete,
som ålåg honom. För hvarje dag gick han i en allt
våldsammare spänning, hans själ var som ett
öppet sår, utsatt för lömska anfall från alla håll.
Så kom det åter ett anonymt bref med
samma korta, vidriga innehåll som det förra — och
denna gång föll han alldeles ihop under slaget.
Hela den dagen förföljdes han af detta enda
ord, alldeles som ett sjukt öga ser en mörk punkt
skälfva vid sidan af alla föremål. Medan han
deltog i domstolens förhandlingar, ringde detta ord
oupphörligt i hans öra, och under det att
viktiga mål afgjordes och han med vanligt lugn
uttalade sin mening, resonnerade han hela tiden
inom sig själf: »Hvem har skrifvit det?... jir
jag verkligen en bedragen äkta man ?... är det
någon här som vet om det? Kanske alla här
veta det och just nu sitta och skratta åt mig
och kalla mig detsamma som... som stod i
brefvet ...»
Denna sista föreställning kom hans högmod
att resa sig till motvärn mot den förkrossande
skamkänsla, som smög sig öfver honom. Han
föreföll sig själf så förnedrad, att han skulle ha
Velat gömma sig för allas blickar. Nu måste han
i stället låtsa om ingenting, förskansa sig bakom
sin stolthet och sätta sitt mest högdragna, stela
sätt mot det hån han öfverallt tyckte sig möta.
Och hans vänner och bekanta funno det sorgligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
