Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 261
att framgången skulle stiga en människa åt
hufvudet så som den gjort med Eugen Blum.
Men hvarför kunde han ej gå öppet till Dora,
visa henne brefvet och omtala sina mörka
misstankar? Han skrattade bittert, då han gjorde sig
själf denna fråga, som mycket litet passade en
framstående jurist. Hvad är det som skiljer
människor åt? Aldrig yttre tilldragelser — de äro
blott utslag af hvad som länge funnits inom en
— utan de tysta, frätande krafterna i själens djup.
Egentligen hade han alltid misstrott Dora, i
samma stund han bekände sin kärlek, tviflade han
på hennes ... hans tvifvel hade vuxit... vuxit...
och det var detta tvifvel, som skilde dem åt...
»Ska’ du bort som vanligt i afton?» frågade
Dora helt plötsligt, då de sutto och åto
efterrätten en fredagsmiddag.
Tonen lät konstladt likgiltig, och medan hon
talade, såg hon ej på Eugen, utan på sin
ser-vettring, som hon svängde rundt om med
vänstra handen.
»Ja,» svarade Eugen kort, »hvarför frågar du
det?»
»Åh, af gammal vana... Om du ämnar
stanna borta till kvällen, kanske jag går hem till
pappa och mamma...»
Eugen kände att hon ljög, men han svarade
på samma korta, likgiltiga sätt:
»Nils Westrén och jag ha gjort upp att efter
revisionens slut supera på Operakällaren.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
