Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 262 —
»Jaså — nå, då kommer du inte hem
förrän sent.»
Dora skrattade. Eugen tyckte att det lät
tillgjordt och dumt, och vreden kokade upp inom
honom så häftigt, att om han ej betvingat den,
skulle han ha kunnat ge henne ett slag på munnen.
»Hvad skrattar du åt?» sade han retligt och
såg på henne med en blick, som borde ha
förtagit henne all håg för löje.
»Jag vet inte så noga,» svarade Dora
själfsvåldigt, »jag skrattar ofta utan någon yttre
anledning ... det kommer för mig sådana roliga
idéer...»
»Då är det bäst att du försöker behärska dig,»
sade Eugen kallt, »din omgifning kan ju inte ha
samma nöje af din kvickhet som du själf.»
»Nej, det är sant — det glömde jag,»
svarade Dora på samma själfs väldiga sätt.
Eugen svarade ej, deras dialog upphörde och
de små flickorna, som hela tiden pratat och
snattrat sins emellan, fingo nu ensamma uppehålla
bordssamtalet.
»Hvad Eugen har blifvit tråkig,» tänkte Dora,
»’gubben Penn’ säger att han en gång ska’ bli
statsråd, hur i all världen ska’ han då bli, när det
verkat så bedröfligt på honom att bli justitieråd?»
Vid sextiden gick Eugen hemifrån; han tog
ett kallt afsked af Dora, men Dora kysste honom
obesväradt och anställde alltjämt tysta
betraktelser öfver den nedstämmande verkan
justitieråds-ämbetet utöfvade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
