Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 267 —
er nu, ställer han till någonting, som kan göra
oss alla olyckliga...»
»Men han är väl ingen Otello heller?...»
»Jo— så mycket som alla karlar äro. Gör
nu som jag säger... pm jag pekar åt höger,
gå ut genom salsdörren och försvinn — står jag
stilla, kom den här vägen ...»
Och hon sprang fram till dörren, som vette
åt tamburen, och sköt försiktigt upp den med
foten och kikade ut i tamburen. Men hon hade
glömt de skvallrande ytterkläderna, och hon visste
ej att Eugen i samma stund han kom in vridit
om nyckeln till dörren mellan salen och salongen.
»Så skynda er — adjö!» hviskade Dora och
höjde armen. Men då den unge mannen,
förvirrad och uppbragt, lydde hennes befallning och
lade handen på låset för att öppna, for han häpen
tillbaka. Dörren var ju stängd utifrån — det
v:ar en treflig situation, han kommit i!
Han tog emellertid sitt parti, vände sig om
och försökte se obesvärad ut. Men Doras
förskräckta utseende var ej ägnadt att ingifva lugn.
Hon stod med armarne hängande och ögonen
sammandragna och skygga som en skrämd fågels.
I detsamma inträdde Eugen genom dörren,
som vette till tamburen. Om Dora och hennes
beundrare sågo förvirrade ut, så var Eugen så
mycket mera kall och stel. Han blef ej
öfverraskad af hvad han fick se, det var endast
bekräftelse på hvad han denna senaste tid fruktat.
Dora gjorde ett misslyckadt försök att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
