Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 274 —
ka framblickat en så djup sorg", inte mera skulle
kunna återfå sin forna glada blick... Hon hade
väckt upp något i den lilla själen ... något som
ännu så länge borde sofva... väckt upp det för
tidigt... hon, hennes egen mor...
Hon reste sig upp, torkade ögonen och smög
sig in i barnkammaren för att se, om Maj somnat.
Bakom de små flickornas säng brann en
nattlampa med skär kupa, hvars sken mjukt och
dämpadt föll öfver de små slumrerskornas burriga
hufvuden. Dora stod en stund orörlig vid
säng-fötterna och betraktade sina barn. Maj hade
redan somnat; hon låg med hufvudet vändt åt
sidan, så att den fina profilen — ett aftryck af
Eugens, — tecknade sig^ mot örngottskudden;
Sonja och Gertrud lågo på rygg och snusade, feta
och välmående, och »Märtungen» låg där som
ett litet intrassladt nystan af ljusa lockar och skära
kinder och hvita, knubbiga lemmar.
Hvad de voro vackra — Dora tyckte att hon
aldrig sett dem så underbart tjusande som i denna
stund... De senaste timmarnes förtviflan kom
henne att känna denna ljufva sorglöshet, denna
svällande vårkraft, som något nästan nytt, —
något underbart skönt, något som liknade en
soluppgång, då daggen glittrar och lifvets härlighet
strålar emot en efter en dyster sömnlös natt...
Hon gick från den ena till den andra och
kysste deras Varma kinder och lyssnade leende
på, hur de gåfvo till små stönande och snarkande
ljud, under det de vände sig och ögonlocken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
