Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärleksfulla uttrycket i hennes ögon fanns intet
återsken i hans dystra blick.
»Jag har ingenting att förlåta,» sade han med
låg röst, »det är Maj, som skall förlåta... dig,
mig... oss bägge.»
»För Majs skull då, — för Majs skull ska’
allt bli annorlunda och allt förlåtet. Vi ska’
försöka i kärlek, Eugen, du ska’ ha öfverseende med
din stackars Dora... jag vet ju hvilken stackare
jag är och blir bredvid din släkt... men för
Majs skull...»
Hon såg honom in i ögonen med sin varma
blick och lade smeksamt sin kind mot hans. Men
han besvarade ej hennes smekning. Han tryckte
blott svagt hennes hand och log ett trött leende.
»Hvad som «är skedt kan ej ändras,» sade
han, »Majs kärlek och aktning få vi aldrig mera
tillbaka. Men vi ska’ försöka att låta det
förflutna dö och att lefva så, att vi ej mera
behöfva blygas inför våra barn.»
»Nej, Eugen, vi ska’ göra mera än så,»
fortfor hon på samma kärleksfulla sätt, »du. får inte
vara så där sträng och ovänlig emot mig. Kom
ihåg Majs ord: ’pappor och mammor ska’
alltid vara goda vänner’. Vi ska’ lyda vår lilla
flickas förmaningar.»
»Ja, ja, vi ska’ försöka...»
Och det hårda uttrycket i hans ansikte
upplöstes i ett vemodigt leende, under det han drog
sin hustru intill sig och smekande for med
handen öfver hennes kind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
