Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 283 —
på inbillade... Vi ha ju inga skäl till en dylik
fruktan, flickan är ju kry och duktig...»
Medan han talade vardt hans ansikte allt
blekare och blekare och rösten sträfvare och
hårdare. Dora log vemodigt; hon visste så väl hvad
som gömde sig under detta tillgjordt likgiltiga
sätt.
»Ja ■— jag har svårt att säga dig ’hvarför’,
men att det inte är för att ’fråssa’ på lidande,
det kan jag försäkra dig, det ligger inte alls för
mig, så kvinna jag är. Kanske är det därför att
jag Vaknade’ så häftigt, som jag blifvit så
besynnerligt klarsynt,» tillade hon med en inåtvänd
blick.
»Vaknade?»
»Ja> JaS Si°f förut, sof ända till den stund
jag stod hos mina små barn den där aftonen;
•och tänkte mig möjligheten att — att — skiljas
från dem. Då vaknade jag öfver mig själf...
öfver dig... öfver vårt förhållande... öfver hela
lifvet... Jag skall berätta för dig, hvad jag
drömde härom natten, vill du höra — du vet att jag,
vi alla i vår släkt, äro sanndrömmerskor — du
minns min dröm innan Sonja föddes, och när
svärfar dog?»
»Ja... nej,» svarade han kort och upprördt.
»Jag tyckte att du och jag stodo tillsammans
på ett högt berg,» började Dora utan att se på
’Eugen, »under oss låg en dal, och jag såg fullt
med människor som rörde sig omkring oss. I
’dalen sprang en liten häst, en liten Vacker ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
