Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
— 297 —
ne alla de jollrande smeknamn de brukade ge
henne: »Prinsessan Majros... pappas lilla Maj
— Majblomstret». Och så kysste de henne, kysste
hennes händer och armar och ansikte, gjorde små
ringdansar ,af kyssar omkring hennes lilla gestalt.
i De visste inte hur väl de ville henne — hon,
I skulle ha allt, allt hvad hon önskade, deras allra
käraste leksaker skulle hon få i present.
»Pumpedump» kom dragande med sin Rosa, en näslös,
enarmad docka, lade den i Majs armar och
utbrast med ett triumferande leende: »Du ka’ ha
i lilla tota, tota Josa!» Maj kände sig icke öf-
I vierväldigad; »Pumpedumps» söndriga leksaker till—
I taladie icke den lilla ordentliga flickan, men det
i nändes hon inte visa. Slutligen hittade hon på
1 en utväg. »Tack, lilla Märta,» sade hon förnum-
| stigt, »men det är nog bäst att du behåller Rosa,
| för barn ska’ aldrig byta mammor.» Och hon
j återlämnade dockan till dess ägarinnan, som pres-
sade den mot sitt bröst, under det att hennes
runda ansikte sken till af förtjusning. Men då
I skulle Maj åtminstone ha hennes näst bästa leksak!
Och hon letade; bland sina ruiner af leksaker,
| ända tills hon fick tag i en hund utan svans,
| som Maj på grund af det relativt obetydliga lytet
| ansåg sig pliktig att emottaga.
Lilla Maj måste ännu behandlas med stor
försiktighet, hon fick ej röra sig häftigt och ej
gå mycket. Så snart Eugen var hemma bar han
henne därför, och han tyckte att han aldrig
burit en så lätt och ljuf börda,
i
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
