Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI
att i sitt prosaspråk så mycket som möjligt närma sig det talade
språket. Columbus var sällskaplig och umgängsam och bland sina
samtida var han känd och allmänt omtyckt för sitt behagliga väsen
och ’angenäma umgängesgåvor’. Han har säkert i ovanlig grad
behärskat ett för den tiden bildat och på samma gång ledigt och
underhållande samtalsspråk. I varje fall har han haft en ovanlig
förmåga att återge ett sådant språk i skrift i en form, som både är
lingvistiskt trovärdig, med hänsyn till ljudform och syntax — i det
avseendet torde han ha få likar bland svenska författare — och,
när han lyckas som bäst, också estetiskt tilltalande.
Nord. T. o. Und., som bl. a. åsyftar publikation av språkligt
viktiga texter, gör nu en början med Columbus’ anekdotsamling
Mål-roo eller roo-mål. Den är den ena av Columbus’ två prosaskrifter,
där han eftersträvar anslutning till samtalsspråket. Den andra är
En svensk ordeskötsel, av vilken en ny upplaga förberedes för ett
senare nummer av serien. Båda ha troligen, åtminstone delvis,
tillkommit under Paristiden (dec. 1676—dec. 1678), och den språkliga
tendensen beror på impulser, som författaren har mottagit i Frankrike.
Mål-roo eller roo-mål är förut utgiven av P. Hanselli i Samlade
vitterhetsarbeten 2, Upsala 1856, men publikationen är svårtillgänglig
— den trycktes blott i 250 exemplar — och ofullständig, vartill
kommer att nya handskrifter blivit kända efter Hansellis tid.
I fråga om arbetets litteraturhistoriska ställning och betydelse
hänvisar jag framför allt till Ragnar Ekholms avhandling »Samuel
Columbus. Bidrag till kännedomen om hans levnad och
författarskap», Uppsala 1924 (särskilt s. 150 ff.).
Handskrifter.
De handskrifter, som ligga till grund för närvarande edition, äro
följande (jfr Ekholm a. a. s. 167 —169):
i) Z, en handskrift i 4:0 i Linköpings stiftsbibliotek, sign. W 56
(tidigare LXX B. 38). Den är alltigenom skriven av en och samma,
synnerligen rediga och lättlästa hand och med ’tysk’ stil i den
svenska texten, latinsk i citat på latin och i en del främmande ord
och namn. BL i r och v motsvara editionens s. i och 2, varefter
följer texten, i ed. s. 3—71, skriven på 56 blad; här och där
förekomma större eller smärre tomrum, tydligen beroende på att
förlagan varit ofullständig eller svårläst. De olika anekdoterna eller
styckena äro till större delen försedda med i marginalen tillskrivna
rubriker, till en början numrerade från i till 73 (ed. s. 32),
därefter utan ordningsnummer. Handstilen synes vara »från slutet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
