Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måål-roo eller Roo-mål efter Skoklosterhandskrifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOO
pen, att piggen tar stundom igenom, ock blir altså smä håhl
der-efter, hwarigenom Himmelens klarhet oss lyser, ock det är det wi
kalla Stiernor. Den andre hölt det för sant och war nögd. [S. zi]
Öfwerstar wäl undfägnade och Bönder snart bedragne.
En gång reste Han emellan Stockholm och Upsala mäd Norfäldt, 5
som sedan blef Praesident i Götheborg. Och som det började lida
något på natt’n twiflade Norfält aldeles om att få huus, i synnerhet
för de marcher och inqwarteringar då allestäds woro. Stiernhielm
slog wad mäd Norfelt att de skulle få husrum straxt ehwarest de
kiörde inn. Fara så till en bondgård, Stiernhielm giör ett litet larm 10
när han far inn om bondens port, håller stilla på gården, fattar
Norfält under armen och som han skulle stiga ur slädan säger hårdt:
faller inte Herr Öfwerste. Bonden och kullan som stält sig att lura
i fenstret mente att den öfwersten war där ute som skulle hålla
ut-skrifning: de gå ut, wisa all tienstachtighet, öppna dörar ock kistor, 15
giöra opp brasor, bära fram det bästa af sitt förråd på mat och öhl,
bedja öfwerst’n med sitt föllje få mat. Sedan gå alla till sängs,
och intar Stiernhielm den främsta sängen; Gumman smystrar sig
sakta in om natt’n, går till Stiernhielms hufwudgärd och drager så
undan honom ett miukt hufwudbolster och lägger under Nordfälts 20
hufwud. Om måron komwa både Bon och hustrun bedjandes den
förmente öfwerst’n det han wille skona deras son. Nordfeldt
lof-wade alt godt ut. Mot det de skulle sätta sig i slädan kommer
hustrun och tilbiuder Nordfelt en silfsked den hon af sina förfäder
hade ärft. Stiernhielm ropade henne till sig och sade att öfwersfn 25
tager inte mutor: Elliest om hon wille ge honom något wore
öfwersten ingen ting kärare än den 3fota stoln där stod; den berömde
öfwerst’n mycket förleden afton. Kärngen tar trefotn och biuder
honom åt öfwerst’n säjandes han wore gärna undt. Norfeldt afslog
en sådan skänk sade sig ei dess mindre skulle göra hwad han 30
kunde. Stiernhielm hade kärng’n afsides och sade att öfwersfn will
gärna haa stoFn men han giorde för höflighet ock nekade. När
Kärng’n det hörde stoppar hon stoln i Norfelts släda under filt’n.
När Nordfält skal sätta sig i och får se den obäkliga stoFn, kastar
han honom långt afsides, kärng’n löper till, tar stoFn, stoppar dit’n 35
igen. Nordfelt kastar bort’n. Kärngen stoppar dit’n, så 3 el. 4
gängoT att Nordfeldt nödgades slänga’n så långt och öfi^^er ett tak,
att den gode enfaldige gumman ei i hast kunde få honom igen
innan Norfält körde af, och feck så se sig af Stiernhielm wara
fixerad. [^/r s. 12 /.] 40
9 Sk" slog änd7\ frän hölt 9 Sk"" slog hwad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
