Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållanden erbjödo förebilder. Jemväl
djefvulen invandrade ifrån Frankrike till
andra länder, ej endast för att framställa
den onda principen, utan äfven för att tjena
till groteskt-löjlig figur. Den lede fienden
visade sig fantastiskt utstyrd i varghudar,
hundskinn eller fårpelsar, bar dessutom ett
djurhufvud med stora grinande tänder, och
efterföljdes af vederbörlig lång svans.
I Frankrike hade, af rent behag till den
ledes personlighet, på 1100-talet högst
egendomliga dramer utbildat sig, hvilka
kallades diablerier. Med mindre än
fyraaf-grundsandar kunde man i dessa skådespel
ej hjelpa sig fram, så vida de skulle hafva
sitt rätta skick. Häraf kommer uttrycket
”fe diable d quatre” Italien fann snart lika
stort behag i den nya uppfinningen som
Frankrike, och utvidgade jemväl för sin
del gränslighetens symboler, med hela
kraften af en lika glödande som vildt
utsväfvande fantasi. Slutligen gick ofoget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
